ByViola

jag kan inte andas här.

mamma sitter med huvudet lutat handen och rör om i sin kopp, ljudlöst.
pappa står vid kaffekokaren och häller upp sina andra kopp kaffe med skakiga händer. När han vänder sig om för att sätta sig igenom vid matbordet, vänder jag bort blicken. jag vill inte möta hans röda ansikte och tårfyllda ögon.
jag fokuserar blicken på mjölkpaketets baksida, jag läser texten om "dagdrömmar" om och om igen, men jag ser inte vad det står.
 
Mina tankar krockar och gör volter i huvudet, och allt jag kan göra är att stirra. Pappa vrider bort huvudet för att stöta bort gråt, och med handen i nacken ser jag honom släppa ner axlarna. helvete.
Mamma ställer sig upp, plockar bort koppar och små franska från bordet, och så tar hon bort mjölkpaketet.
vart ska jag nu fästa min blick? jag letar hysteriskt med ögonen och till slut hittar jag mina egna händer.
jag räkna mina fingrar, mamma går från bordet, pappa går han med.
 
jag sitter ensam vid matbordet, men vill inte släppa blicken från mina fingrar.  Jag är trött, mina ben vill inte resa sig, och fingrarna är plötsligt dubbelt så många.
jag andas ut. reser mig. ställer in stolen efter mig, och fingrarna blir tio igen.

på radio spelas ABBAs låt " the winner takes it all"

"Building me a home
Thinking I'd be strong there"